babiesandcupcakes

Internet har ordnat sig igen, och under dessa dagar har jag haft lite tid att utvärdera mitt bloggande. Förändringar kommer ske. Fram tills dess blir nog uppdateringarna uteblivna.

Vi har problem med internetanslutningen hemma. Därav dålig uppdatering. Lovar att så fort det är up n´ running igen så fortsätter jag som vanligt med bloggen. Kram till er sålänge!

Ja, rubriken talar väl för sig själv. Tur det var fint väder idag så jag inte har behövt lida alltför mycket av att internetanslutningen inte samarbetat. Vi har premiärgrillat och njutit av det fina vårvädret dagen bjudit på.

Promenad, check! Vår lilla sweetiepie fick söka Frolic i mängder. Tror hon är rätt nöjd nu.

Hur trött är man när man använder mellanslagstangenten och tror att man trycker på shift? Ja, ni förstår ju.

Kort och gott.

Så, kamerabatteriet laddat och här kommer då bild på presenten jag hämtade ut på posten igår. Supersött halsband fråm mi lajki. En söt liten cupcake med tanke på namnet på min blogg. Tack sötaste Caroline♥ för den otroligt fina presenten!

Vissa saker får man inte prata om högt när man är förälder, tex får föräldrar till barn som skriker mycket inte säga att de tycker det är jobbigt mellan varven, för man ska ju älska sitt barn oavsett om det skriker eller ej, föräldrar får aldrig uttrycka att de tycker något med deras barn är fel, alls. En annan sak som känns helt tabu att prat om är sovmorgnar, för de exixterar ju inte! Alla som är föräldralediga och känsliga ombedes nu titta bort.

Idag fick jag sovmorgon, till 10.34! Fattar ni, jag känner mig helt groggy i hjärnan nu, men så sjukt utvilad. Det här är vad jag kallar lyx!

Ja, så kände tydligen batteriet i min kamera när jag skulle fota presenten, ni får helt enkelt vänta tills imorgon. Men, good news, vi är klara med hallen!

Det är att idag är första dagen på huuuuuur länge som helst som vi inte har något inbokat, någon tid att passa eller några måsten. Så underbart skönt. Målningen hänger ju förvisso över oss men vi kan ta det lugnt här på morgonkvisten, så nu, kaffe! Mmmmm.

Den här målningen tar knäcken på mig. Att måla lister och dörrkarmar måste vara det tråkigaste någonsin. Eller? Jag satte mig i soffan förut för en välförtjänt paus. Arga snickaren var i fullfart på tvn med att skälla på några stackare som aldrig färdigställde något i deras hus. Efter det var det ju bara resa på sig och öppna färgburken igen. Nu värker hela kroppen efter en dag med pensel i handen och konstiga ställningar för att komma åt i minsta vrå. Imorgon hoppas jag att vi blir helt klara i hallen så vi kan gå vidare till nästa projekt...puh!

Var en sväng på stan med en kompis idag och hittade till min glädje och förvåning en jacka från VILA som jag letat efter. Endast en kvar i min storlek så jag slog till fort som attan. 

1. Att helt plötsligt när jag kommer hem från min promenad, är alla rum färdigmålade och allt bråte ligger på tippen.

Jaha, nu är det måndag och pappa har åkt hem igen. Det han lämnade som spår var ett nytt dörrhål och en superfin orkidée i en sagolik kruka. Pappor är allt bra dom!

Det farliga med att börja fixa sådant man stört sig på i hemmet är ju att det lätt känns gammalt och slitet runt om när något är skinande nytt och fräscht. Så, idag blir det en ny tripp till Bauhaus för att inhandla lite färg och ny tröskel. Helt plötsligt känns det som vi bor i ett riktigt renoveringsobjekt.

Vi hade ju bestämt att vi skulle åka på någon sorts utflykt idag, den blev till Bauhaus. Min pappa är en riktig "doer" och när jag nämnde att vi någon gång skulle ta bort det anskrämliga valvet som någon satt upp mellan hallen och köket, förmodligen under 90-talet, så började det klia i pappas fingrar. Direkt stod han och knackade på det fula, påklistrade valvet och sa saker som, det här är bara ta en kofot och slita bort, det är lätt gjort, det är ju bara påbyggt den här skiten. Ja, ni förstår ju, han ville helt enkelt göra det direkt.

Jag och pappa åkte efter en demolering av pappvalvet till Bauhaus för att köpa lite grejer man behöver för att bygga upp dörröppningen på nytt. Nu håller maken och pappa på som män gör, bygger och pratar manligt med varandra, sådär typiskt som om det är en hemlig klubb som bara män får vara med i, och man som kvinna aldrig riktig förstår eller blir insläppt i, när typiska manliga sysslor görs. Male bonding, det är vad det är! Och jag har gjort som en riktig kvinna, tagit hand om barnet och bjudit männen, byggarna Bob och Bob på kaffe mellan varven.

Det märks att det börjar bli vår, vår hund har nämligen börjat fälla vinterpälsen. I förmiddags tog jag med mig henne ut och borstade ordentligt. Oj så fin hon blev!

Ja, så är det, hur konstigt det än kan tyckas, så är det faktiskt fredag igen. Jag har just gjort en kanna kaffe och ska skriva lite lista inför mathandling medans vi väntar på att kunna hämta bilen från däckbyte. Dagens händelse blir pappas arrival! Den ser vi alla fram emot, med min pappa har man nämligen aldrig en tråkig stund. Tror vi ska hinna med ett litet bad för lillan också här på morgonkvisten.